Tid att tänka, tid att vara...

...efter en tuff vecka.

Min fina,söta lilla mormor finns inte mer!
Hon är en person jag alltid beundrat, snäll och omtänksam, alltid nära till skratt. Många tokigheter har vi skrattat tillsammans åt i hennes kök!
När jag tänker efter har jag faktiskt aldrig sett henne arg.
(Även om hon nog allt var besviken på oss den gången vi filat av de flesta av pionknopparna på det snurrade hjulet på cykeln vi vänt uppoch ner!)
ALLA viktiga datum, födelsedagar och liknande kunde hon utantill och uppdaterad på det senaste var hon.
I hela sitt liv skötte hon hem och trädgård, alltid nära djuren och naturen och allt som skogen och havet bjöd på tog hon tillvara, inget gick till spillo!
Fåglarna pickade glatt i sig smulorna från bakplåtspappret och måsarna hittade gobitar i vasskanten!

Mycket har hon lärt mig, och utan att hon vet det kommer hon alltid att vara min stora förebild när det gäller att spara på de resurser vi har här på jorden...

Mormor, du fattas mig!!!