Tänk, för snart två år sen visade stickan två streck och det var bevisat, vi skulle få ett litet barn. Tänk, en liten sladdis!
Storebror skulle hinna fylla 6 år, tjejerna 8 och 10! Pirrigt var det, men samtidigt helt underbart!
Magen växte, fort, men det var ju inte så konstigt, där hade ju redan tre små hyresgäster bott. Illa mådde jag och hungrig var jag. Minst en gång i timmen var jag tvungen att stoppa i mig något. Kanke inte alls konstigt att magen växte fort:-).
På jobbet visste de vad som väntade, men barnen och resten av familjen och vännerna visste inget. En måndag sa de att nu MÅSTE du berätta för barnen, annars kommer någon annan att göra det.
OK, bäst att ordna det! Lillebror och jag åkte till konditoriet och köpte bakelser. Lite konstigt tyckte han, en helt vanlig måndag. Väl hemma dukade vi upp i vardagsrummet och satte oss och bara mumsade.
-Vi har nått att berätta sa vi!
Vi ska få en av de saker du önskade dig när du fyllde år Moa! (Hon hade önska sig en hundvalp)
-Vaa, skrek barnen, ska vi skaffa hund!
-Nej, inte det, det andra! En Bebis!
(En lillebror hade också stått med på önskelistan.)
Gissa om barnen blev lyckliga. De pratade, funderade och kom snart på att det säkert skulle bli bråk om vem som fick hålla.
-Bäst att det blir tvillingar, kom nån på!
-Eller trillingar, tyckte nån annan!
-Oh nej, sa jag, det är bara massa jobb och större risker under graviditeten, en bebis räcker!
1 kommentar:
hahaha det är ju helt fantastiskt!!! som vanligt blir jag tårögd när jag tänker tillbaka, du är ett helt mirakel som lyckats skapa så många UNDERBARA ungar!!!! /lipsyrran
Skicka en kommentar